…in the shape of en massa bra spelningar och fototillfällen. Ett bra musikmonster med andra ord.
Så mycket band som spelar överallt den här månaden och jag är en (ytterst bortskämd, det vet jag) konsertslukande människa som får se allt jag vill! Life´s good.
Lång historia kort:
4/11: White Lies på Berns. Jag jobbade inte för en gångs skull. Jag tyckte att den här spelningen blev bättre än den kassa spelningen på Hultsfred, dock inget jag kommer att tänka något mer på.
6/11: Grega och Winnerbäck på Annexet åt musicstage.se. Ingen av dem rockar min värld särskilt mycket, men det är ju kul att fota i lite större lokaler.
Världens gulligaste vakter var det i alla fall!
6(7?)/11: Samma kväll/natt gjorde jag misstaget att sätta min fot på Patricia.
Aldrig mer.
Jag kände mig psykiskt våldtagen och ville bara åka hem och duscha hjärnan från alla intryck. Varför var jag där? Mange Schmidt spelade och jag skulle fota åt musicstage.se. Jag tänker fan inte lägga ut några bilder därifrån. Jag vill helst glömma att det ens hände.
Grega
Winnerbäck
13/11: Placebo på Annexet. Civilt igen! Efter många turer med borttappad biljett, frustration och bråk med ticnet så ordnade det sig. Trots att många tyckte det var en bra spelning så stod jag mest och gäspade.
Placebo
21/11: Fibes, Oh Fibes! på Berns åt musicstage.se. Var inte alls pepp och blev inte pepp heller under spelningen. Visst är de bra, men det är ingen musik som jag brinner för. Inget fotodike så jag fick stå på samma ställe under hela spelningen.
Mest intressant var publiken som mest bestod av tjejer mellan 20-45 år iklädda sina finaste cocktailklänningar, uppsminkade till tänderna, drinkandes på sliskigaste drinken de kunde hitta.
Jag kände att jag hamnat så… rätt. Det var lördagkväll trots allt. Så det är ok.
Fibes, Oh Fibes!
To be continued…