Kände mig jävligt smart när jag kom till området och insåg att jag inte hade numret till “min” skribent. Jag fotar åt QX Magazine den här gången och jag har aldrig träffat Ken.
Och ännu smartare kände jag mig när jag insåg att vi inte hade internet i presscentret heller.
Om jag inte visste vad Ken skulle skriva om så visste jag ju inte vad jag skulle fota. Så jag safe:ade och fotade rubbet.
Började med Monarchy. Gillade dem. Förstås. Titta på dem!
.
Monarchy
Monarchy
Fortsatte sen med Familjen, som f ö hade ett intro som var så långt att vi fick vara i diket hur länge som helst. Like!
.
Familjen
Familjen
Ellie Goulding sen… njae. Inte min kopp té.
.
Ellie Goulding
Belle & Sebastian. Jag har aldrig gillat Belle & Sebastian och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hellre såg färg torka än att se dem igen.
Men det är min smak. De var ju gulliga (Ja, de är ju från Glasgow, kan jag tycka annat?), men musiken är såå inte jag.
Och fotograferna kunde i stort sett bara fota första låten. Då var det blått ljus. Sen övergick det till rött (bajs) och sen till orange/gult (bajs).
.
Belle & Sebastian
Efter de tre första låtarna så tänkte jag passa på att äta lite eftersom alla verkade vara på B&S, men det visade sig att de smarta människorna som planerat hamburgarstället hade missbedömt situationen och maten var redan slut. Grattis.
.
Sen var det dax för Robyn.
Well, här började jag att ha lite problem. Robyn skulle gå på 22:00. Presscentret stängde 22:30. Jag hade min väska med datorn och allting där inne.
Robyn blev försenad. Tror att hon gick på 22:18. Jag kände mig lite panikslagen kan man säga. Mest sur för att de aldrig satte igång.
Men till slut kom hon ut och hon ägde scenen. Precis som hon äger allting annat. Som bara Robyn kan.
Vilken kamp det är att ta sig från “fel” sida av scenen, genom publikhavet, bort mot ingången! Till alla som jag knuffade bort, klev på osv: FÖRLÅÅÅT!
.
Robyn
Robyn