Captain’s blog

Popaganda, dag 2

Sunday, August 29th, 2010 | Captain's blog, Festival, Foto, Rockbilder | No Comments

Dag nr två av Popaganda kände jag mig lat. Skippade de fyra första banden och dök upp till The Sound or Arrows. Karim och jag trodde att de skulle låta “pyeww pyeww”, men det var riktig musik! Och riktigt bra! Uppskattade deras försök att pimpa upp showen med tv-apparater (de trodde det skulle regna), men självklart blev det sol och de såg mest ut som rekvisita.
.

The Sound of Arrows

The Sound of Arrows

Hann med att äta churros innan jag traskade iväg till Shout Out Louds. Har lyckats missa dem varje gång de spelat i Sthlm sen… ja, Popaganda 2008.
Så bra. SÅÅ BRA. Åh vad jag älskar Shout Out Louds. Man KAN inte vara arg eller ledsen på deras spelningar.
De spelade en cover av Band of Horses Is there a ghost som var så fin!
.

Shout Out Louds

Shout Out Louds

Shout Out Louds

Shout Out Louds

Här hade jag lätt kunnat gå hem med världens leende på läpparna, men jag gick iväg och kikade på Hurts. De verkade bra på MySpace. De kom ut i kostym och frack och jag är ju svag för band som klär upp sig på scen, så jag blev glatt överraskad. Har lyssnat mer på dem nu efteråt och jag ska nog köpa deras senaste skiva (finns på Spotify för Premiumanvändare).
Det var lite Kraftwerk över deras keyboardist.
.

Hurts

Hurts

Sen fotade jag nallebjörnarna i The Magic Numbers. De är fortfarande stora nallebjörnar allihopa. Finns det ens ett svenskt band som spelar i Sverige oftare än The Magic Numbers?
.

The Magic Numbers

The Magic Numbers

Sen träffade jag min skribent Ken också! Whoho! ;)
Hans artikel om Popaganda kan ni läsa om på QX.se.
.

Tags: , , , , ,

Popaganda, dag 1

Saturday, August 28th, 2010 | Captain's blog, Festival, Foto, Rockbilder | No Comments

Kände mig jävligt smart när jag kom till området och insåg att jag inte hade numret till “min” skribent. Jag fotar åt QX Magazine den här gången och jag har aldrig träffat Ken.
Och ännu smartare kände jag mig när jag insåg att vi inte hade internet i presscentret heller.
Om jag inte visste vad Ken skulle skriva om så visste jag ju inte vad jag skulle fota. Så jag safe:ade och fotade rubbet.
Började med Monarchy. Gillade dem. Förstås. Titta på dem!
.

Monarchy

Monarchy

Fortsatte sen med Familjen, som f ö hade ett intro som var så långt att vi fick vara i diket hur länge som helst. Like!
.

Familjen

Familjen

Ellie Goulding sen… njae. Inte min kopp té.
.

Ellie Goulding

Belle & Sebastian. Jag har aldrig gillat Belle & Sebastian och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hellre såg färg torka än att se dem igen.
Men det är min smak. De var ju gulliga (Ja, de är ju från Glasgow, kan jag tycka annat?), men musiken är såå inte jag.
Och fotograferna kunde i stort sett bara fota första låten. Då var det blått ljus. Sen övergick det till rött (bajs) och sen till orange/gult (bajs).
.

Belle & Sebastian

Efter de tre första låtarna så tänkte jag passa på att äta lite eftersom alla verkade vara på B&S, men det visade sig att de smarta människorna som planerat hamburgarstället hade missbedömt situationen och maten var redan slut. Grattis.
.
Sen var det dax för Robyn.
Well, här började jag att ha lite problem. Robyn skulle gå på 22:00. Presscentret stängde 22:30. Jag hade min väska med datorn och allting där inne.
Robyn blev försenad. Tror att hon gick på 22:18. Jag kände mig lite panikslagen kan man säga. Mest sur för att de aldrig satte igång.
Men till slut kom hon ut och hon ägde scenen. Precis som hon äger allting annat. Som bara Robyn kan.
Vilken kamp det är att ta sig från “fel” sida av scenen, genom publikhavet, bort mot ingången! Till alla som jag knuffade bort, klev på osv: FÖRLÅÅÅT!
.

Robyn

Robyn

Tags: , , , , , ,

You know once I start I cannot help myself

Thursday, August 19th, 2010 | Captain's blog | No Comments

Mitt hjärta är ju -format.
Rob Sheridan är en jävel på foto och design.
När Sheridan filmade Nine Inch Nails näst intill perfekta rep innan sommarturnén i USA och Kanada 2008 så jag var i sjunde himlen. Videoklippen stod på repeat. Två år senare står på fortfarande på repeat. Så tight, så perfekt, så vansinnigt jävla bra.
.
Och oavsett vad någon säger så är Robin Finck världens coolaste gitarrist.
.

.

.

.

Tags: , , ,

Forever Young 2010

Sunday, August 15th, 2010 | Captain's blog, Foto, Rockbilder | 2 Comments

Jag förstår helt och hållet tanken med Forever Youngturnén. Vi var många som, av diverse lika anledningar, aldrig såg våra favoritband på 80-talet. Det är en ny chans som kom tillbaka och en anledning för fest med vänner och nostalgimusik. Check.
.
Publiken
Jag vet inte om det berodde på ovana konsertbesökare, men det var länge sen jag träffade på folk med mindre hyfs. Fulla medelålders som får en att tänka på att det kanske är första gången sen Touch me spelades på radion som de får vara ute utan barn. Jag vet inte.
Det visade sig redan under Hellmans Vara Vänner. Två fulla 40-åriga killar tränger sig fram och står och vinglar till den enda låten de kände igen. Så fort den tog slut så visste de inte vad de skulle göra, de fick en utskällning av mitt sällskap och gick därifrån. Antagligen tillbaka till ölstället. Kl var ungefär 18:30. Grattis.
.
En annan sak som jag tyckte var mycket märkligt var att man fick köpa hela vinflaskor och gå omkring med dem på området. Jag är inte för att dela upp folk i “vuxna och unga”, utan mest “fulla och odrägliga och fulla med ansvar”.
När en full ölflaska kommer flygande mot scenen mitt under Ultravoxpelning (och lyckligtvis träffar nätet) så börjar man ifrågasätta vinflaskebeslutet från arrangörerna.
När en annan kastar en flaska rakt upp under Lustans Lakejer så börjar jag bli livrädd att ens ställa mig i diket för att fota.
.
Jakob Hellman
Jag har aldrig lyssnat på Jakob Hellman. Jag har helt enkelt aldrig fastnat för hans stil. Jag kan dock erkänna att hans musik känns väldigt tidlös. Och det är väl därför han kan spela hela sin skiva nu utan att det känns det minsta åttiotal. Han tar sig tid att prata med pubilken, och tackar hela tiden. Han känns ödmjuk och äkta. Och rolig!
Ett väldigt bra sätt att börja kvällen på.
.

Jakob Hellman

Lustans Lakejer
Trots att jag kom till Sverige “för sent” för att uppskatta Lustans Lakejer i sin primetime och har därmed inte lyssnat på dem särskilt mycket så kunde jag uppskatta deras spelning. Johan Kinde är en lysande frontman med humor och glimten i ögat. Låtarna lät riktigt bra och tjejerna i publiken verkade lite kära.
.

Lustans Lakejer

Ultravox
Jag såg Ultravox på Berns i våras. Ett proffsigt band. Jag uppskattar att Midge alltid har kostym och snygga glasögon. En visuell show och gubbarna visar att de minsann fortfarande kan!
Tyvärr så blev det missförstånd med vakten som verkade säga att folk skulle fota från låt nr 4 framåt. Så, inga bilder från diket för min del, bara några från publiken.
.

Ultravox

Reeperbahn
Inte heller mitt band. På samma sätt som Lustans så kom jag till Sverige för sent. Men de var tajta live, snygg scenbelysning och Olle är alltid Olle. han äger ju scenen så fort han står där.
.

Reeperbahn

Alphaville
Känsliga läsare, ni är härmed varnade.
Åh Alphaville… Alphaville åt upp sina låtar, blandade dem med sura technomagsafter, kräktes upp dem igen och spelade dem live. Bandet kommer ut på scen i Galne Gunnarkläder, Marian hoppar runt som en tattare —> blir andfådd efter 1 minut —> kan ju inte sjunga. Publiken blir då hans basta vän och räddning, särskilt under Forever Young, och hjälper honom ta ton. Eller gör det åt honom. Vi går därifrån och mitt sällskap sitter och håller för öronen och ser ut att börja gråta när som helst.
Ljuset på scenen är bedrövligt, jag tror inte att jag får en enda skarp bild på dem. Men det gör inget, jag publicerar inte detta ens under pistolhot. Jag varken uppmuntrar eller stödjer det här.
Synd att de gav hela turnén sitt namn. Är det för sent att ta tillbaka Howard Jones, byta ut Alphaville och kalla turnén för Things can only get better?
.
Human League
Bandet jag kom hit för att se. Jag har alltid tänkt att jag hellre ville se Howard Jones än Human League, men ju mer det närmade sig desto mer blev jag övertygad om att jag faktiskt ville se Human League istället.
Och nu hade de mycket skam att rädda efter Alphavillefiaskot. Och de lyckades!
När Phil Oakey kom ut på scen i solglasögon och “Matrix”kappa blev jag orolig i 3 sekunder, tills han började sjunga. Killen låter precis som han alltid gjort.
Allting på scenen var så stilrent och kliniskt vitt, de elektroniska trummorna, synthställningarna… Väldigt estetiskt.
Att de avslutade med låten som jag längtat efter att få höra live, Together in electric dreams, gjorde att jag glömde bort allt det dåliga strax innan.
.

Human League

.
På det stora hela så är jag nöjd. Vi fick en solig och fin dag, dj:n spelade mycket bra musik och folk rent allmänt verkade glada.
En massa fler bilder ligger nu på musicstage.se, gå dit och kolla!
.

Tags: , , , , , , , ,

Sodom Is Free – Venus Outback

Thursday, August 12th, 2010 | Captain's blog | No Comments

Jag satt precis och gick igenom min iTuneslista och där var den, Spiron Johd med Venus Outback. Egentligen har jag alltid gillat Concerning Lipstick Cannibals bättre, men de släppte bara Sodom Is Free som singel 1999.
Kul att titta på videon och se Niklas Stenemos frisyr, och Ola och Jepson. Och nej, jag tycker inte längre att Leari är lik sin bror Pelle… :)
.

.
Och som bonus slänger jag även ut The Mo och I’m gonna dance. Oh vad vi gillade The Mo! Och jag gillar Kite… jag ser ett mönster. Stenemo gör bra musik minsann.
.

.

Tags: , ,

« Previous Entries

Kontakt

Arkiv

Search